Blogg / Juli 2011

Viktigt att rida mycket.

Om man frågar en toppryttare hur man blir riktigt bra så finns det ett svar som förekommer väldigt ofta:
-Att rida så mycket som möjligt och att rida olika typer av hästar. Om man kikar i resultatlistorna i den
högsta klass som går att rida i Sverige 150-hoppning så är det svårt att hitta en enda ryttare som "bara " har en häst Även om de bara har en häst i 1.50 så har de i regel alltid hästar med som går de lägre klassera och eller unghästar. Detta är kanske bara ett bevis på att man måste ha pengar för att komma långt (inte många medelsvensson har råd med flera hästar) men det visar även att dessa ryttare rider mycket, och därför får de en bra hinderkänsla och lär sig inverka på många olika typers hästar. Man blir duktig av att rida många hästar - så enkelt är det!.
Uttalande från en av våra landslagsryttare: Visst hjälper det att gå på gym och träna vid sidan av hästarna, men jag har haft bäst resultat av att rida mycket, det andra må ses som ett komplement.
Vad kan man då göra om man bara har en häst?

Tips: *Rid andras hästar ibland *Byt hästar med varandra *Rid extra om nån ska bort till exempel och behöver hjälp med sin häst... Rid så mycket som möjligt så blir du duktig!

Mina funderingar
Detta är en av grejorna där jag funderar på vad som ger mest. I mitt fall: Å ena sidan skulle jag kunna sälja både Ville och Maggan och köpa en häst som definitivt kommer att gå 1.50m, kanske en som redan startat. Jag hade kunnat sälja alla tre hästarna som min tränare tyckte och köpa EN riktigt bra för pengarna. MEN kommer jag att bli lika duktig med bara en häst att rida och vad händer om den hästen blir skadad ett halvår? Man är mer sårbar ju färre hästar man har såklart...
Nu så har jag ju valt att behålla Lisel och sätta föl i henne och eftersom hon ska ridas som vanligt under större delen av tiden, så har jag ju fortfarande tre hästar att rida, även om jag tycker att TVÅ st skulle vara mer lagom, just därför är också Ville till salu. Det är dyrt och tidskrävande med tre hästar.
De ryttare som blir duktigast på tävlingsbanan är oftast de som inte behöver ha ett vanligt jobb utan rider på heltid, vissa kan göra detta pga enorm ekonomisk uppbackning hemifrån och endel sliter som hästskötare/beridare i olika stall, ofta utomlands. För mig och de flesta andra som inte är 19år längre är det inget alternativ att åka iväg och jobba med hästar så vi löser detta genm att hanka oss fram på de sätt vi kan, och vi får inse att vi kanske aldrig kommer att rida värlsdcupen.. Men ju fler timmar man sitter i sadeln, ju större chans har man att lyckas!

Olika hästtyper
Det finns hästar som passerat i mitt liv som kanske inte gav de bästa resultaten på tävlingsbanan men som gett mig mycket i min ridning i övrigt. En sådan var Second Decade som var lite av en problemhäst när hon kom men vi tävlade upp till 1.20m med placering, denna hästen var kvick, reaktionssnabb, lätt för att samla... Svarten gjorde en hel del nytta både för min balans, min reaktionssnabbhet (som inte är den bästa haha) och framförallt mitt skänkelläge! Om man inte trampade ner ordentligt i stigbygeln så flöööög skänkeln. En annan häst, som jag dessutom hade riktigt bra resultat med var D-ponnyn som jag hade Miracle of Love, fick mig att verkligen lära mig rida med känsla på hinder och inte placera hästen för nära hindret och inte bara "rida på" som många ponnyryttare gör...

Denna ponny var som en häst i känslighet, gångarter och ridbarhet och red man på för mycket blev hon lång och flack.. Dessutom hade hon dålig frambensteknik och det tog nästan två år innan jag lärde mig hitta de rätta knapparna. Hon var ingen typisk ponny, vilket jag är tacksam för. Steget till stor häst blev inte alls lika stort som om jag hade gått direkt från c-ponny. Vi hade många placeringar tillsammans både i hoppning ooch dressyr, tyvärr var jag 18år och det var dags för att sälja när det började gå som bäst för oss...

Vad vill jag säga med detta är att, oavsett vilken typ av häst du rider på så blir du bättre på att rida, av att rida... Tänker man tillbaka på olika hästar man haft och ridit, så lärde du dig mycket även av första ponnyn som slängde av dig varje dag, eller tävlingshästen som stannade ut sig varannan tävling. Du kanske inte plockade några rosetter just då, men ju fler erfarenheter man har i bagaget, ju duktigare blir man! Sedan så gäller det såklart att inte "harva på" med samma häst för länge OM man vill komma upp i klasserna och OM hästen aldrig kommer dit så även om du blir duktigare på att rida så tappar du självförtroendet och man kommer långt med vilja och självförtroende i hoppsporten...

Det var allt för idag, lite tips och tankar från en hoppryttare som skrev ihop ett blogginlägg en regnig dag i Norge ;P.

Kommentera gärna, vad har ni för tips och erfarenheter kring detta?

2011-07-31

Bergsvandring

Jag och Robin och Vicky är på icke hästrelaterad semester =D. I Nordnorge, det är verkligen vackert här och idag har vi vandrat i ca 5 timmar på ett berg. Det tog drygt 2 timmar att gå upp och två timmar att gå ner. Robin tyckte det var jobbigast att gå uppför och visst blev man lite anfådd, men jobbigast var helt klart att GÅ NERFÖR vi var lite osmarta och valde den minst branta vägen när vi gick upp och gick ner på andra sidan på branta, steniga stigar genom skogen. Mina ben skakade och jag var alldeles mör på vägen ner medans Robin traskade på som aldrig förr :P. Tror faktiskt det har lite med ridmusklerna att göra! När man går brant nerför så sträcker man ut hela framsidan med tån nedåt och det är jag inte van vid.  Vad tror ni? Undrar om man kommer att ha lite träningsvärk imorgon ;)

Evve har varit snäll och skött hästarna i helgen och Malin sköter dom från idag. Marita har vart och ridit två dar i helgen och jag är verligen tacksam för all hjälp!

Här kommer lite bilder från vår bergsvandring. Vicky jagade får och Robin jagade Vicky... fåren krockade..

2011-07-27

Snyggt träns!

Någon dag innan jag åkte till Näset var jag in på Royal och hämtade mina nya dyon-leggins. Där hade de fått in ett skitsnyggt träns som skulle vara SÅ fint på Maggan, det är samma märke som på min nuvarande kavaj (nej jag har inte bytt än). Märket är Herve Godingon Jump in, tränset var lagom skuret bakom öronen, hade ett snyggt rundsytt lackpannband och en snygg mörkbrun färg. Schabraket som skulle matcha till hade passpoal i lack (eller nåt annat blankt material) Bilden gör inget va dem rättvisa - men snyggt va?! Hade tänkt att Maggan skulle vinna nån klass på Näset så att jag skulle ha råd att köpa det, men nu får jag spara istället :P...

2011-07-24

Erica testar bettlöst!

Ja om man har en häst som inte får gå på bett i några veckor gäller det ju att prova alla alternativen. Det är alltså Lisel som som fått prova följande bettlösa alternativ (inleder med att säga åh gud, tacka vet jag tränsbett!)

Vilket av alternativen tycker ni är bäst?

(det varierar ju från häst till häst också, men det vore intresant och höra era efarenheter ;)

1. Ponnyhackamore: Något vi ridit på många gånger förr för att spara hennes mun om hon fått sår i mungipan till exempel. Om man inte har ridit på det på ett tag så kan det funka hyfsat, men några dagar i rad och hästen blir starkare, svårare att ställa/böja och bromsen fungerar sämre och sämre för var dag som går. Har ridit många hästar på ponnyhack. Maggan går i låg eftergiven form på det, något bakom hand, men använder verkligen ryggen, men Lisel bara "stretar". Upplever att det finns två lägen med detta, antingen går hästen över tygeln och är förbaskat stark eller så går de bakom hand - ingen favorit med andra ord! Även om det då och då på en häst som Maggan kan vara skönt att galoppera runt på på banan för att hon ska slappna av och komma upp med ryggen i en låg form, dock funkar det aldrig så på Lisel.

2. Hackamore med långa skänklar. Lisel tål inte att det skramlar och knäpper antingen av i nacken eller slänger förtvivlat upp huvet för att hon är rädd att bli nypt. (stor risk för nyp i kinden där det är ledat). Köpte ett specialhack med långa skänklar från England förra året eftersom det var lädorplattor som skyddar från nyp i kinden och desutom ledat på ett sådant sätt att det inte trycker i nacken. Lisel var ganska stark på detta stundvis och stundvis släppte hon helt och kastade upp huvudet när det skramlade!

3. Sidepull. Dags för westernbetslingen sidepull. Fungerade förvånansvärt mycket bättre än ponnyhacket, här finns ju också möjligheten att ställa hästen och ta ledande tygeltag! Jag var ganska nöjd efter första ridpasset på det, förutom att hon la sig på lite ojämnt (ena stunden tung i handen och andra stunden inte alls mycket i handen) Försökte ändå rida med mindre stöd i handen och det funkade rätt bra, MEN då till problemet, nosremmen som var flätat läder skavde bort allt hår på stackars Lisels näsa och nu har hon ett svart streck där, svullnade dessutom upp lite efteråt så detta blev med andra ord alldeles för mycket tryck på nosen

4. Bettlöst träns från hööks. Detta måste ju vara lösningen tänkte jag, men tyvärr var det som att rida i grimma ungefär det blir tryck i nacken och på sidorna av hästens huvud när man drar i tyglara som blir som en förlängning av remmarna som går i kors under hakan. Katastrof och jag längtade faktiskt efter ponnyhacket, (trots att det går ta ledande tygeltag på detta) ända tills jag kom på den brillianta idén att sätta fast martingal i nosgrimman (detta träns har faktiskt en vanlig engelsk nosgrimma) och fast martingal har i ju provat förr i hoppningen. Hon kan inte slänga upp huvudet särskilt högt då och i slutet av passet så fick jag faktiskt henne att slappna av, gå i låg form och gå sidvärtes... Detta träns får stanna som nödlösing ett tag till, men särskilt bra var det ju inte - på min häst i alla fall. Utan fast martingal var det inte stor skillnad från att sätta tyglarna direkt i nosgrimman på ett vanligt träns :P

SUMMERING: Lisel ska gå på bett direkt det är möjligt och jag ska ägna dräktighetstiden till att verkligen få henne att lyssna på röst och skänkel så bra att jag bara kan ha ett lätt stöd i handen hela tiden. Så länge hon måste ha bettlöst så är det nog trots allt ponnyhacket som fungerar bäst, men det är svårt att jobba henne ordentligt på det, rida ut funkar hyfsat...

2011-07-21

Videos från Näset förra helgen

Kom  precis in efter ett härligt ridpass med Lisel, jag red på hackamore så hon var ju lite stark, red ut först men hoppade några språng på 1m som stod på banan sedan kvällens träning  när vi kom tillbaka... och trots att det kändes lite osäkert först (från min sida) när jag visste att broms och styrförmåga knappt existerade så kändes det fortfarande som att vi skulle kunna hoppa 1m typ baklänges :P Älskade häst - hon verkade tycka det var lite skoj i af... Mycket har nog suttit i munnen i vår tyvärr - men nu blir ju allt bara bättre...

Hur som - här kommer 2 videos från i helgen som utlovat, efter en timmes letande efter laddaren till videokameran - alltså jag tappar bort ALLT - hittade den tillslut i min NESSECÄR (hur fasiken stavas det egentligen... Kolla in hinder åtta på kortsidan på maggans runda, hon r på väg till utgången precis i landningen och jag är på väg precis åt andra hållet ;) men det gick ju vägen haha...

2011-07-20