Costa va Deville
Ville som han till vardags kallas är min senaste stjärna och också min första egna uppfödning. Han är en valack född 2005 efter Akribori - Lux Z. Något som slog mig är att han också är den enda valack jag ägt, innan Ville har jag bara haft ston av någon märklig anledning (5 stycken hittills).
Ville är nog bland det charmigaste man kan hitta. Alla nya människor ska han försikigt hälsa på genom att blåsa en i ansiktet och i håret, han är precis lika nyfiken, försiktig och kärvänlig som sin mamma.
Ville föddes på betäckningsstationen i Morjärv dit jag samtidigt sålt hans mamma. Jag tog hem honom när han var 7-8 månader och hade honom i stall ett tag och sedan fick han flytta ut och gå på lösdrift med en annan hingst tills han var tre. Då jag in honom och tömkörde. Han var supersnäll hela tiden och inridningen gick lätt. Vi åkte även på en löshoppningskurs och han hoppade jättebra. Tyvärr fick han inte visa det på treårstesten då han precis efter fick en stor galla i ena hasen. Han var inte halt men fick operera bort lösa benbitar där och ta det lugnt ett tag...
När Ville var 4 år så var han utlånad på foder ett år till en tjej som red mest dressyr och ut i skogen, eftersom jag inte hade tid att ha tre hästar när jag jobbade heltid.. I april 2010 kom han hem till mig igen och bor nu på vår egna gård som vi köpte i januari samma år.
När Ville kom hem till mig igen så började genast han utbildas till hopphäst och Idag har Ville på ett år gått otroligt mycket framåt i sin utbildning. Han har tävlat felfritt upp till 1.15m och startat två 1.20m med bra resultat. I hoppningen är han kvick och rädd om sig, jag tror att han kommer att bli en riktigt bra tidshoppningshäst upp till Msv klass! Tyvärr har jag inte möjlighet att behålla honom då ag fortfarande har en häst för mycket och en måste bort :( Så nu hoppas jag att jag hittar en riktigt bra köpare till honom, gärna nån som vill rida både hoppning och dressyr för han är väldigt elastisk och snygg häst och mycket utvecklingsbar även i dressyren!
Nu undrar ni säkert också varför "Ville" har fått ett sånt konstigt namn, för JA, han heter faktiskt COSTA VA DEVILLE. Det var helt enkelt så att jag har kämpat så mycket för att få hans mamma ridbar från en gammal skada. Då jag insåg att det aldrig skulle bli en tävlinghäst av henne, så triangelmärktes hon och betäcktes istället. Tyvärr så började vi semineringarna sent och det tog sig varken, på första, andra eller tredje försöket. Sista försöket var precis innan betäckningsstationerna skulle stänga och då bestämde jag mig även för ett hingstbyte och vi hade tur, hon blev dräktig med Akribori! Så egentligen kan man säga att namnet Costa va Deville, eller på svenska: Kosta vad det vill, kommer av hur mycket tid och pengar jag lagt ner, först på att få hans mor i tävlingsskick och sedan även på att få henne dräktig... För kosta vad det ville, men jag skulle ha ett nånting utav av mitt underbara sto!
Ville är nog bland det charmigaste man kan hitta. Alla nya människor ska han försikigt hälsa på genom att blåsa en i ansiktet och i håret, han är precis lika nyfiken, försiktig och kärvänlig som sin mamma.
När jag tog hem Ville till mig februari 2006 (han föddes på betäckningsstation i Morjärv, dit jag sålt hans mamma) så hade han genast otur med skador. Efter bara några dagar fick han sys p g a en spark ovanför knäet. Efter det hoppas jag att han lärde sig att inte alla hästar är lika snälla. Inte mer än två månader senare stegrade han i hagen landade på en hagstolpe och blev spetsad mellan frambenen, ett djupt sticksår som tog lång tid att läka.
Men han blev helt bra, gick på lösdrift ett år med en annan unghingst innan han kastrerades.
I augusti i 2007 hämtade jag hem honom till gården igen och började träna honom. Jag lämnade honom på inkörning i november (2007) för att jag tänkte att det skulle vara nyttigt för honom och underlätta inridningen. Men Ville var inte riktigt med på noterna, då han är ganska känslig i sidorna (för skaklar etc). Så körhäst ville han alltså inte bli. Sadelvänjningen och inridningen har gått dessto bättre, han är en mycket lugn och förståndig herre som inte har stressat upp sig av att ha matte hängandes och klängandes på ryggen. Han är riden sedan januari/februari 2008 och det har gått riktigt bra, det blev dock ett uppehåll i träningen i april, då vi var tvungen att operera bort lösa benbitar i hasen på honom och missade därför tyvärr 3-årstesten. Synd! För jag tror att han hade fått riktigt bra poäng på löshoppningen!
Nu undrar ni säkert också varför "Ville" har fått ett sånt konstigt namn, för JA, han heter faktiskt COSTA VA DEVILLE. Det var helt enkelt så att jag har kämpat så mycket för att få hans mamma ridbar från en gammal skada. Då jag insåg att det aldrig skulle bli en tävlinghäst av henne, så triangelmärktes hon och betäcktes istället. Tyvärr så började vi semineringarna sent och det tog sig varken, på första, andra eller tredje försöket. Sista försöket var precis innan betäckningsstationerna skulle stänga och då bestämde jag mig även för ett hingstbyte och vi hade tur, hon blev dräktig med Akribori! Så egentligen kan man säga att namnet Costa va Deville, eller på svenska: Kosta vad det vill, kommer av hur mycket tid och pengar jag lagt ner, först
Ville som han till vardags kallas är min senaste stjärna och också min första egna uppfödning. Han är en valack född 2005 efter Akribori - Lux Z Något som slog mig är att han också är den enda valack jag ägt, innan Ville har jag bara haft ston av någon märklig anledning (5 stycken hittills).
Ville är nog bland det charmigaste man kan hitta. Alla nya människor ska han försikigt hälsa på genom att blåsa en i ansiktet och i håret, han är precis lika nyfiken, försiktig och kärvänlig som sin mamma.
När jag tog hem Ville till mig februari 2006 (han föddes på betäckningsstation i Morjärv, dit jag sålt hans mamma) så hade han genast otur med skador. Efter bara några dagar fick han sys p g a en spark ovanför knäet. Efter det hoppas jag att han lärde sig att inte alla hästar är lika snälla. Inte mer än två månader senare stegrade han i hagen landade på en hagstolpe och blev spetsad mellan frambenen, ett djupt sticksår som tog lång tid att läka.
Men han blev helt bra, gick på lösdrift ett år med en annan unghingst innan han kastrerades.
I augusti i 2007 hämtade jag hem honom till gården igen och började träna honom. Jag lämnade honom på inkörning i november (2007) för att jag tänkte att det skulle vara nyttigt för honom och underlätta inridningen. Men Ville var inte riktigt med på noterna, då han är ganska känslig i sidorna (för skaklar etc). Så körhäst ville han alltså inte bli. Sadelvänjningen och inridningen har gått dessto bättre, han är en mycket lugn och förståndig herre som inte har stressat upp sig av att ha matte hängandes och klängandes på ryggen. Han är riden sedan januari/februari 2008 och det har gått riktigt bra, det blev dock ett uppehåll i träningen i april, då vi var tvungen att operera bort lösa benbitar i hasen på honom och missade därför tyvärr 3-årstesten. Synd! För jag tror att han hade fått riktigt bra poäng på löshoppningen!
Nu undrar ni säkert också varför "Ville" har fått ett sånt konstigt namn, för JA, han heter faktiskt COSTA VA DEVILLE. Det var helt enkelt så att jag har kämpat så mycket för att få hans mamma ridbar från en gammal skada. Då jag insåg att det aldrig skulle bli en tävlinghäst av henne, så triangelmärktes hon och betäcktes istället. Tyvärr så började vi semineringarna sent och det tog sig varken, på första, andra eller tredje försöket. Sista försöket var precis innan betäckningsstationerna skulle stänga och då bestämde jag mig även för ett hingstbyte och vi hade tur, hon blev dräktig med Akribori! Så egentligen kan man säga att namnet Costa va Deville, eller på svenska: Kosta vad det vill, kommer av hur mycket tid och pengar jag lagt ner, först på att få hans mor i tävlingsskick och sedan även på att få henne dräktig... För kosta vad det ville, men jag skulle ha ett nånting utav av mitt underbara sto!
Tanken är att behålla Ville och att han förhoppningsvis blir en bra efterträdare till Lisel på hoppbanorna framöver. Det är ju en hopphäst jag vill ha, så visar det sig att han inte kan hoppa alls kanske man får sälja till någon som är mer dressyr eller allround-intresserad. Men som sagt behålla vill man ju helst så klart.
Just nu, från och med september 2008 är Ville utlånad på foder till en tjej i Umeå (Emma). Jag vill att Ville ska få den träning han förtjänar och just nu, hinner jag inte med mer än två hästar när jag jobbar heltid.
Ville som han till vardags kallas är min senaste stjärna och också min första egna uppfödning. Han är en valack född 2005 efter Akribori - Lux Z Något som slog mig är att han också är den enda valack jag ägt, innan Ville har jag bara haft ston av någon märklig anledning (5 stycken hittills).
Ville är nog bland det charmigaste man kan hitta. Alla nya människor ska han försikigt hälsa på genom att blåsa en i ansiktet och i håret, han är precis lika nyfiken, försiktig och kärvänlig som sin mamma.
När jag tog hem Ville till mig februari 2006 (han föddes på betäckningsstation i Morjärv, dit jag sålt hans mamma) så hade han genast otur med skador. Efter bara några dagar fick han sys p g a en spark ovanför knäet. Efter det hoppas jag att han lärde sig att inte alla hästar är lika snälla. Inte mer än två månader senare stegrade han i hagen landade på en hagstolpe och blev spetsad mellan frambenen, ett djupt sticksår som tog lång tid att läka.
Men han blev helt bra, gick på lösdrift ett år med en annan unghingst innan han kastrerades.
I augusti i 2007 hämtade jag hem honom till gården igen och började träna honom. Jag lämnade honom på inkörning i november (2007) för att jag tänkte att det skulle vara nyttigt för honom och underlätta inridningen. Men Ville var inte riktigt med på noterna, då han är ganska känslig i sidorna (för skaklar etc). Så körhäst ville han alltså inte bli. Sadelvänjningen och inridningen har gått dessto bättre, han är en mycket lugn och förståndig herre som inte har stressat upp sig av att ha matte hängandes och klängandes på ryggen. Han är riden sedan januari/februari 2008 och det har gått riktigt bra, det blev dock ett uppehåll i träningen i april, då vi var tvungen att operera bort lösa benbitar i hasen på honom och missade därför tyvärr 3-årstesten. Synd! För jag tror att han hade fått riktigt bra poäng på löshoppningen!
Nu undrar ni säkert också varför "Ville" har fått ett sånt konstigt namn, för JA, han heter faktiskt COSTA VA DEVILLE. Det var helt enkelt så att jag har kämpat så mycket för att få hans mamma ridbar från en gammal skada. Då jag insåg att det aldrig skulle bli en tävlinghäst av henne, så triangelmärktes hon och betäcktes istället. Tyvärr så började vi semineringarna sent och det tog sig varken, på första, andra eller tredje försöket. Sista försöket var precis innan betäckningsstationerna skulle stänga och då bestämde jag mig även för ett hingstbyte och vi hade tur, hon blev dräktig med Akribori! Så egentligen kan man säga att namnet Costa va Deville, eller på svenska: Kosta vad det vill, kommer av hur mycket tid och pengar jag lagt ner, först på att få hans mor i tävlingsskick och sedan även på att få henne dräktig... För kosta vad det ville, men jag skulle ha ett nånting utav av mitt underbara sto!
Tanken är att behålla Ville och att han förhoppningsvis blir en bra efterträdare till Lisel på hoppbanorna framöver. Det är ju en hopphäst jag vill ha, så visar det sig att han inte kan hoppa alls kanske man får sälja till någon som är mer dressyr eller allround-intresserad. Men som sagt behålla vill man ju helst så klart.
Just nu, från och med september 2008 är Ville utlånad på foder till en tjej i Umeå (Emma). Jag vill att Ville ska få den träning han förtjänar och just nu, hinner jag inte med mer än två hästar när jag jobbar heltid.
på att få hans mor i tävlingsskick och sedan även på att få henne dräktig... För kosta vad det ville, men jag skulle ha ett nånting utav av mitt underbara sto!
Tanken är att behålla Ville och att han förhoppningsvis blir en bra efterträdare till Lisel på hoppbanorna framöver. Det är ju en hopphäst jag vill ha, så visar det sig att han inte kan hoppa alls kanske man får sälja till någon som är mer dressyr eller allround-intresserad. Men som sagt behålla vill man ju helst så klart.
Just nu, från och med september 2008 är Ville utlånad på foder till en tjej i Umeå (Emma). Jag vill att Ville ska få den träning han förtjänar och just nu, hinner jag inte med mer än två hästar när jag jobbar heltid.'
